Tekniken finns redo – därför behövs en civilingenjörsutbildning för jord- och skogsbrukssektorns behov

För trettio år sen var mobiltelefoner något som vissa pionjärer använde för att ringa med. Det var en revolution att kunna nå någon som inte befann sig i närheten av en fast telefon och att kunna ringa utan att uppsöka en telefonkiosk. I dag har de flesta av oss en liten dator i fickan som kan koppla ihop oss med i princip hela världen och som håller koll på vår position. Vi tar tusentals bilder och filmer, mäter våra steg, puls och sömn utan att tänka på det och använder artificiell intelligens för att tolka allt från texter till medicinska bilder.

Den snabba tekniska utvecklingen öppnar givetvis nya möjligheter i skogssektorn. Tekniken finns redan – i sensorer, algoritmer, maskiner och data. Det som saknas är tillräckligt många människor som kan omsätta dess möjligheter till praktisk nytta för jord- och skogsbruk. Vem ska ta fram de nya tekniska lösningarna? Jag är själv civilingenjör och arbetar med skoglig fjärranalys. Direkt efter min utbildning började jag arbeta i telekombranschen med systemutveckling, ett ganska vanligt jobb för en civilingenjör. Efter några år sökte jag nya utmaningar och började på SLU. Spännande teknik och intressanta arbetsuppgifter lockade mig dit, men inte bara det. Min familj har alltid haft skogsbruk och jag har varit med på plantsättning, bärplockning och älgjakt sedan barnsben. Skogen och dess nyttor var välkända för mig och det kändes meningsfullt att ta fram ny teknik som kunde användas av mina skogsägande grannar och släktingar. För första gången på länge förstod de poängen med det jag sysslade med.

Det finns fler med min bakgrund som har skaffat sig en teknisk utbildning och sedan börjat arbeta i de gröna näringarna. Företag och myndigheter behöver människor som kan utveckla och anpassa tekniken till deras behov. För att verktygen och systemen ska bli användbara måste de som utvecklar dem även förstå skogsbruk och olika aspekter av det. Arbetsgivare i skogssektorn har berättat att de ofta anställer civilingenjörer med ett privat intresse för skog. Det har fungerat – men det är inte särskilt systematiskt och täcker inte behoven.

Därför är det dags för något nytt.

Hösten 2026 startar SLU en ny civilingenjörsutbildning i bioresurssystem. Det är en teknisk utbildning som samtidigt har fötterna stadigt placerade i jord- och skogsbrukets verklighet. Fokus ligger på datainsamling och dataanalys, automation, systemanalys och beslutsstöd med hållbara och cirkulära bioresurssystem som mål.

En viktig del är samarbetet med företag och myndigheter inom jord- och skogsbrukssektorn. Utbildningen har tagits fram tillsammans med dem och kommer att fortsätta utvecklas i dialog med en extern referensgrupp. För studenterna innebär det tidig och kontinuerlig kontakt med arbetslivet genom gästföreläsningar, studiebesök och projekt. För sektorn innebär det möjlighet att vara med och forma framtidens kompetens. Med en civilingenjörsutbildning som är utformad efter sektorns behov tar vi ett viktigt steg för

att säkerställa både konkurrenskraft och hållbarhet.

Om allt går enligt plan kommer de första civilingenjörerna från programmet att ta examen 2031. Då kliver en ny typ av civilingenjör ut i arbetslivet med en unik kombination av teknisk kompetens och sektorsförståelse. De kommer att vara en tillgång både för skogsbruket och för hela samhällets omställning mot mer effektiva och hållbara bioresurssystem. Om de gröna näringarna ska kunna fortsätta utvecklas krävs inte bara ny teknik, det behövs också rätt kompetens för att utveckla och anpassa tekniken för jord- och skogsbrukets behov.

Eva Lindberg
Universitetslektor och programstudierektor på SLU, samt arbetspaketledare för Skogliga informationssystem i Mistra Digital Forest