Från åsikt till insikt: hur digitalisering förändrar skogsbruket

Att ställa om samhället i hållbar riktning är svårt. Det kan tyckas vara ett onödigt påpekande,  med tanke på den ofta konfliktfyllda debatt vi kan se om hållbarhetsfrågor och omställning just nu, men jag har en poäng med att påpeka det.

Min poäng är att det faktum, att omställningen är svår, ställer höga krav på att vi ska kunna hantera komplexitet och lösa frågor där det inte finns enkla svar.

Skogen är ett tydligt sådant exempel. Här möts klimatpolitik, biologisk mångfald, industriell utveckling och lokala intressen i ett landskap som förändras över tid. För att fatta kloka beslut i denna komplexitet räcker det inte med att vi är överens om övergripande klimatmål, vi behöver detaljerad, tillförlitlig och delad kunskap.

Det är här digitaliseringen kan få en avgörande roll.

Inom Mistra Digital Forest har digitala verktyg och datadrivna metoder utvecklats just för att skapa bättre beslutsunderlag för ett mer hållbart skogsbruk. Genom att kombinera fjärranalys, maskindata, sensorer och avancerade analysmetoder blir det möjligt att följa skogens tillstånd i nära realtid och på en detaljnivå som tidigare inte varit möjlig. Det ger nya förutsättningar att förstå hur olika skogsbruksstrategier påverkar klimat, naturvärden och produktion.

Ett konkret exempel är arbetet med högupplösta skogliga data och beslutsstöd, där satellitbilder och AI-baserad analys används för att kartlägga skogen. Denna typ av kunskap gör det möjligt att anpassa åtgärder efter lokala förutsättningar, i stället för att förlita sig på generella antaganden. Det kan handla om att identifiera områden där kolinlagringen kan stärkas, där naturvärden kräver särskild hänsyn eller där risken för stormskador eller angrepp är förhöjd. Precisionen blir därmed en direkt möjliggörare för att hantera komplexa frågor.

Digitala lösningar kan också ha betydelse för transparens och legitimitet. Här är spårbarhet ett särskilt centralt område. Inom Mistra Digital Forest har flera projekt fokuserat på hur digital spårbarhet kan utvecklas längs hela skogens värdekedja, från bestånd till färdig produkt. Genom att koppla samman data från skogsbruk, transporter och industri skapas möjligheter att följa hur och var råvaran har producerats, under vilka förutsättningar och med vilka konsekvenser. Transparens och trovärdighet ökar möjligheten att kunna få ut ett grönt premium för ansvarsfullt skogsbruk.

Denna typ av spårbarhet är särskilt relevant i en tid då kraven på hållbarhet, klimatredovisning och ansvarstagande ökar, inte minst på EU-nivå. För politiken innebär det bättre möjligheter att följa upp styrmedel och regelverk. För näringslivet skapas förutsättningar att visa på faktisk hållbarhet snarare än generella åtaganden. Och för samhället i stort kan ökad transparens bidra till ökat förtroende i en fråga som ofta präglas av starka motsättningar och rena skyttegravskrig.

Digitala verktyg kan även stärka politiska beslutsprocesser. Genom scenariomodeller och integrerade analysverktyg blir det möjligt att belysa konsekvenserna av olika vägval i skogspolitiken. Det kan handla om att väga klimathänsyn och biologisk mångfald mot produktionsintressen, eller vilka regionala och ekonomiska effekter förändrade brukningsmetoder kan få. När beslutsfattare får tillgång till mer nyanserade underlag ökar möjligheten att utforma styrmedel som är både effektiva och legitima.

Samtidigt måste vi vara ärliga med att det finns begränsningar i vad digitaliseringen kan lösa. Teknik kan aldrig ersätta politiska prioriteringar eller värderingsbaserade beslut. Den kan inte tala om för oss hur mycket biologisk mångfald vi är beredda att prioritera, hur vi ska väga kortsiktigt mot långsiktigt, eller vilka risker vi är villiga att ta för att nå klimatmålen. Däremot kan den synliggöra konsekvenserna av våra val och därmed göra besluten mer medvetna och kanske även mer demokratiskt förankrade.

Vi kommer att kunna fortsätta vara osams, men med mer avancerade beslutsunderlag, helt enkelt!

Kanske är det just här digitaliseringens viktigaste bidrag till den gröna omställningen finns. Inte i löftet om enkla lösningar, utan i möjligheten att bättre hantera komplexitet. Skogen är inget problem som ska ”lösas”, utan ett levande system som måste förvaltas över tid, under osäkerhet och förändring. Den gröna omställningen är på samma sätt ingen linjär process, utan en pågående förhandling mellan olika mål, intressen och kunskaper.

Om digitaliseringen används klokt – med spårbarhet, transparens och samverkan i centrum – kan den bli en avgörande möjliggörare för ett skogsbruk som både bidrar till klimatmålen och stärker förtroendet för hur skogen brukas i framtiden.

Att detta är svårt är inget misslyckande. Tvärtom är det ett tecken på att vi tar uppgiften på allvar. Digitalisering kan hjälpa oss att se tydligare, men riktningen måste vi fortfarande bestämma tillsammans.

Maria Wetterstrand
Ledamot Mistra Digital Forest programstyrelse